Sommarläger- Kaarisilta Konstcenter

Anders Wettler skriver så här om resan:

Östlig värme
Fjärilar hade förpuppats i sinnet när inbjudan kom: Kaarisilta Konstcenter ville ha deltagare från Inuti med på sitt sommarläger. Mikael och Adriana från stora Inuti och Edvin, Anders och Mirjam från lilla Inuti hade fladdrat i veckor med packningen. Väntan var över till slut, fjärilarna i magen flög ut.
    Från Saltsjön gick färden via allt vidare fjärdar österut. Redan i Helsingfors togs svenskarna i österled emot med en värme som gjorde dem matta men även fick dem att flyta fram på mer harmoniska vågor än havets: de varma vågorna av finsk kultur. Från landets alla delar kom människor för att skapa tillsammans.
    Temat var folkkultur. Alla skulle sjunga och gärna framträda och särskilt Anders fick orolig mage igen för hur det skulle gå.
    Det tillverkades föremål av återvinningsmaterial såsom josförpackningar, plastdunkar, tygremsor med mera. Av dessa ibland ganska fula föremål växte konstobjekt fram. Somliga vita, balanserat hopsatta med till exempel en josförpackning till höger och en annan av samma märke men lite annorlunda utformad till vänster, somliga svart-vita som en spansk herre i hatt, andra också ungefärsymmetriskt balanserade men trasmattartat färggranna. Ibland behövde vissa hinder övervinnas innan verket var klart: en hornböjd plastslang försvann och grundfärgen blev ojämn och lossnade innan hornen till en ko blev färdiga. Hela veckan var vädret väldigt varmt när det mest arbetades inomhus, men Jaana hade gjort en tipi av sopsäckar med symboler av varierande färg och form på och dansade en regndans. Strax efteråt, just när lägerdeltagarna gick runt och alla visade sina alster för alla, kom störtregnet!
    Samtidigt kom avslutningskvällens framträdanden allt närmare. Vid övningarna på gräsmattan framför Kaarisiltas klassiskt vita huvudbyggnad lyckades inte alla Inuti-medlemmar höja rösten till de finska deltagarnas fylliga volym.
   Så var den stora stunden inne. ”Nu blir det pannukakkua av allt”, tänkte Anders. Då började Mikael sjunga en folkvisa tillsammans med Rauno. Samma vers först på svenska, sedan på finska, därefter första versen på var sitt modersmål samtidigt. Alla fylldes av klar klang, berördes. Folkkultur fördes vidare fram i form av colombiansk folkdans, vilken uttryckte glädjen över den rika sydamerikanska blandkulturen. Anders, inspirerad av de föregående som faktiskt gjordt succé, krympte med hög och tydlig stämma. Xylofon spelades i duett av personer från både Kaarisilta och Inuti. De byggde en bro mellan ateljéerna och olika folks kulturer.
/AW